Berättelsen får ett eget liv — skrivandet tar fart

Det andas en viss mystik över en figur i boken.

Dispositionen var klar. Jag hade början, mitten och slutet. Det som fattades var fylligheten, i karaktärerna och i miljön. När arbetet med att skriva om boken Bambas hämnd inleddes, tänkte jag att jag bara skulle bygga vidare på detta skelett.

Nu har skelettet börjat röra på sig! När karaktärerna fylls med liv ger de också historier, berättelser som förklarar en del om varför karaktärerna gör på ena eller andra sättet.

Hela avsnitt kommer till då skelettet inte står stilla. Nu har det kommit mer oförutsägbara händelser, mer olycka, mer glädje och mer humor. Jag lägger till lite här och där, saker jag hittar på, saker jag hört, fakta jag kollar, egenskaper jag sett och intryck jag upplevt är små bitar i skapandet av en helt fiktiv berättelse. En bok.

Att skriva är en process som kan gripa tag och hålla fast författaren. Nu är jag i det läget. Skelettet är över 87 000 tecken långt och växer stadigt. Jag har ett nytt avslut i boken. Det är oväntat, dråpligt och passande.

Lämna ett svar