När pandemin härjar och vandring rekommenderas som aktivitet är Erik Daniels mer aktuell än någonsin. Detta trots att han levde på kung Karl XIV:s tid.
Den 22 mars 1825 föddes Erik Daniels på ett torp i Norrsalteå. Han blev föräldralös vid tio års ålder och levde kvar på torpet tillsammans med sin bror till 18 års ålder.
Han betraktades av samtiden som svagsint och var fattig. Samtidigt ville han inte ligga folk till last, utan levde på jakt, fiske, växter och en gammal sedvänja att få mat hos folk i den by han för tillfället gästade.
Men mest levde han i skog och mark, med en bibel och psalmbok som sällskap. Och så byggde han förstås kojor, som nu blivit inslag i de vandringsleder som Nora hembygdsförening underhåller.
Tio mil leder
Lederna omfattar sammanlagt tio mil och på dessa finns över 20 kojor utmärkta, lämningar efter Erik Daniels.
Norakonstnären Hans ”Hampe” Svanberg, som föddes 1883, har i en tidningsartikel beskrivit Erik Daniels som en storväxt man med blå barnaögon, långt grått hår, som låg ner på axlarna och ett långt ovårdat skägg och med en knölig käpp i handen. Svanberg var åtta år och första mötet ägde rum när Erik Daniels kom till Hampes föräldrahem för att få en tallrik gröt.
Hampe besökte också Erik Daniels tillsammans med sina bröder och när de upptäcktes av honom hälsades de välkomna med ”Guss fre!”. Erik Daniels satt då i kojöppningen och flätade fisknät. Kring hals och armar hade han lindat lummer som skydd mot myggen.
Bjöds på socker
Han bjöd Hampe och hans bröder på en näve bröstsocker som han förvarade i en näverask. Barnen kom sig dock inte för att stoppa sockret i munnen.
Inne på den murade spisen stod en kastrull och kokade. I den kastrullen puttrade potatis och strömming tillsammans, något som lär ha varit vanligt hos fattigt folk förr. Med sig i kojan hade Erik Daniels också en specialbyggd kälke som var utdragbar. På den förvarade han sina tillhörigheter och kälken användes som bädd när han vintertid övernattade hos olika bönder i byarna.
Invigdes 2019
Erik Danielsleden invigdes juni 2019 vid en vandring upp till Erik-Daniels-kojan på ”Prästbords-skogen”.
Då konstaterade man att hans boplatser fanns över hela Nora och att det som återstår av boningarna är själva stenmurarna, ’skorstenen’, medan övrigt, som ristak och dylikt för länge sen ruttnat bort.
Den koja som anses vara bäst bevarad finns i Nordvik. Erik Daniels var skriven i Berg fram till sin död 1891, månaden innan han skulle fylla 66 år.
Källor: Skriften ”Så minns vi Erik Daniels” av Knut Åkerlund och norabygden.com samt Wikipedia.
Läs tidningen Framtid Nora!
